Kvinnor
skall tiga i församlingen... eller?Gästinlägg av Björn "Teddy" Donobauer
"Den där Paulus, han var ju inte riktigt avnavlad.
Nä,den kan jag inte med. Jesus lyfte fram kvinnorna, men Paulus, han förtryckte dem. Paulus förstörde Jesu budskap."
Se där axplock ur floran av mer eller mindre vanliga påståenden från både kyrkfolk och utomstående. Vet de ingenting om bibeln så vet de åtminstonde allt om dess tillåtande av slaveriet och påstådda kvinnoförtryck.
Det olustiga i det är påtagligt. Det är som om en människa skulle slita handbromsspaken ur en bil, springa ut i folkmassan och hävda att denna losslitna spak är hela bilen. Skulle någon människa ta sig före att behandla någon annan litteratur på det sättet skulle kritiker snart påpeka det otillbörliga i den sortens tolkning. Men med bibeln har det aldrig funnits några gränser. Fragmentering, sönderstyckande och godtyckliga val av vad som passar är snarast standard. Mycket starkt underblåst av kyrkan själv genom att reducera helheten till 'dagens text'.
Så hur kvinnofientlig är Paulus då, om man nu låter hela bilden framträda? Höra på allt han har att både säga och göra i möten med kvinnor?
Först ett ord om Paulus plats i sammanhanget: han räknas bland apostlarna, dvs de sändebud till hela världen vars mission är att göra Jesus känd, förstådd och mottagen. Han ser sig som en senkommen och 'minsting' i skaran. Men han vet att hans kallelse till uppdraget är lika fast som någon av de andras. Han har till och med ett personligt tilltal att falla tillbaka på. Han är betrodd att var Jesu egen vittnesbärare och kan säga: "Jag har från Herren mottagit vad jag förmedlar." Att han som inför den uppståndne Herren legat på sitt ansikte i tillbedjan och ödmjukhet skulle avsiktligt ha förvrängt samme Herres budskap saknar all trovärdighet. Dessutom är han den 'lärare' som först har blivit uppfylld av just den Ande som Jesus hade utlovat och vars uppgift det är att 'ta allt det som jag har sagt och förklara det för er'. Den som påstår att Jesu ord slutade i och med evangelietexterna vet helt enkelt inte vad han pratar om och kan inte ens läsa.
Paulus kommer in i den nya tidsålder där ett fundamentalt profetiskt skeende ägde rum: "Det skall ske härefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, och ynglingar skall se syner... Och det skall ske att var och en som på den dagen åkallar Herren skall bli frälst."
Mera inklusivt kan det inte bli. Samma Ande över människor oavsett kön, ålder eller annan status än ett behov av att bli frälst från det tillstånd av främlingsskap från Gud som i alldaglig mening kallas 'synd'. De som åkallar Gud om räddning får del av Guds ande. Det är det som först sker på pingstdagen och sedan varhelst en människa omvänder sig till Gud.
Utan urskiljning eller hänsyn till kön, ras, social status är Guds gåva given till de som vill ta emot den och leva i konsekvensen av den förvandling som det medför. Och helt följdriktigt vet Paulus att förklara att när det gäller tillhörigheten i den nya kroppen så är det här inte längre fråga om något annat än att vara 'ett med Kristus'. Det finns alltså inte olika villkor för män och kvinnor vad det gäller delaktighet i Herrens gemenskap.
Men församlingen har ett uppdrag på jorden. Att göra Kristus trovärdig och känd överallt. Det gör den genom att Kristus utrustar den men gåvor. 'Vi har alla olika gåvor allt efter den nåd som har blivit given'. Dessa gåvor skall sedan utövas i enlighet med den tro som brukaren har. Paulus avslutar Romarbrevet med en rad hälsningar:'Hälsa Prisca och Akvila mina medarbetare i Kristus' (maka-make team) som tillsammans undervisade den alexandrinske lärde Appollos, 'Febe, er syster som är församlingstjänare i församlingen i Kenkrea', hälsa 'Maria som arbetat så mycket för er'. 'Hälsa Tryfena och Tryfosa som arbeta i Herren','Hälsa Persis, den älskade systern som har arbetat så mycket i Herren. Hälsa 'Rufus och hans Mor som också har varit som en moder för mig.'
Under sina resor mötte han kvinnor i olika 'andliga tjänster'. Lydia, en väl beställd kvinna som lyssnade till Paulus och öppnade sitt hjärta för budskapet och lät döpa sig med hela sitt husfolk och erbjöd (med visst tjat) Paulus att bo där under sin vistelse. På plats efter plats anslöt sig 'många av de främsta kvinnorna' till Paulus. Mer kvinnoförakt än så hade han inte.
På sin resa mot Jerusalem och tillfångatagandet stannade han till hemma hos den forne diakonen från Jerusalemförsamlingen som sedan sitt äventyr med den etiopiska hovmannen blivit en stadgad och gift man och som var far till fyra döttrar som alla 'profeterade', men knappast med stängd mun!
Att Paulus hade en negativ kvinnosyn kan då knappast utläsas av hur han både handlade och talade. Men så är det ju detta med vad han säger i sina brev till Timoteus och till Korintförsamlingen. Dessa brev innehåller specifika svar på eller inlägg i samtal om de faktiska situationer som där råder. Korintförsamlingen har ett antal egenskaper som alla sammantaget kan beskrivas som 'vildvuxna'. Det är då inte ett bra förvaltande av Guds ord att göra undantagen och de specifika missförhållandena till en generalplan som i och med detta gör alla till måltavla.
På snart sagt alla områden rådde kaos i dess inre ordning. Sexuella beteenden av ett slag som Guds lag inte tillåter, vanhelgandet av nattvarden, interna stridigheter som ledde till att syskon drog varandra inför världslig domstol, underligheter som att folk trodde sig kunna påverka de redan döda genom att döpas i deras ställe etc etc.. gudstjänsterna saknade den ordning som kommer av frid och kärlek. I det sammanhanget undervisar han dem om vad församlingen är. Eller borde vara. Alla kan delta, alla får bidraga till allas uppbyggelse. ALLA. "Ni kan alla profetera, men profeterna skall vara innebördes ansvariga för sina gåvors utövande." ( Hur profeterar man med stängd mun? Om ordet profemi betyder 'utsäga, uttala.) Men det fanns ganska specifika problem. Några använde gudstjänsttiden till meningslöst pladder som borde höra hemma någon annanstans.
'Jag tillåter inte kvinnor att tala, om de har något att fråga om, skall de hemma fråga sina män.' Detta sagt i svepet där han först har sagt att ' om någon kvinna profeterar eller ber ' så skall hon också uppträda värdigt och med dekorum. Den tiden var det utan tvekan att ha huvudet täckt. (Kravet på huvudbonad under den svenska frikyrklighetens storhetstid ledde till varianter som var raka motsatsen till täcka, de var ofta vedervärdigt otäcka) Tror ni att han led av schizofreni och bipolär sjukdom när han i samma brev kan säga desa två saker i samma sammanhang?
Således mest sannolikt att det handlar om kvinnor som i församlingen under den heliga sammankomsten dryftar ärenden av 'hemma hos' karaktär som inte har uppbyggande funktion när de kommer samman till gudstjänst. I övrigt gäller att 'var och en har en nådegåva' som är till för allas väl. Där är det ingen skillnad på kön. För den som är i Kristus är en 'Ande' med Honom oavsett kön.
"Jag tillåter inte att kvinnor har auktoritet över män' . Den kristna församlingen har ett ledarskap av människor som lever i gemenskap. Inga ensamhärskare utan gåvor givna till församlingen för att den skall vara försedd med 'herdar, lärare, evangelister, profeter och apostlar'. Herren kallade män, det behövdes, kvinnor följde utan att behöva kallas. Kallelse till tjänst baserades inte på deras kön utan på deras relation till sanningen själv. Varför var det männen som kallades att bära ansvaret. Obs inte ha makten utan ta på sig tjänandet!
Genom vem kom synden in i världen? Genom Eva är standardsvaret efter två millenia av felaktig undervisning från ett patriarkat utan Fader. Guds ord är entydigt: "genom en enda, genom Adam kom synden in i världen'. Eva blev bedragen, inte Adam. Han valde att mot bättre vetande ta det förbjudna, och det är honom Gud frågar efter ända sen dess. Och Adam fortsätter att smita undanansvar men har gärna makt. 'Jag sökte efter en man att stå i bräschen, men jag fann ingen, då kom min egen arm mig till hjälp'.
Eftersom Guds gåvor inte är könsbundna finns således inga hinder för att Gud utrustar kvinnor på samma sätt som män. Vilket ideligen sker, inte minst för att männen sviker kallelsen och håller sig undan på travbanan, hockeyföreningens årsmöte eller pubrundan med polarna. Våra kyrkor är utarmade på män som tar ansvar. Att en del av dessa sedan sitter i ett hörn och ifrågasätter om kvinnor skall predika är bara för mycket. 'Om lärjungarna tiger skall till och med stenarna tala"
Om kvinnor skall leda skall de precis som i fallet med män, vara Kristi lärjungar, vara väl hemma i Skriften, bära andlig frukt, vara ansvariga tillsammans i ett kollektivt ledarskap och leda fåren dit Herden pekar. Gör de inte det är de lika värdelösa som de män som inte heller gör det. Att koppla 'tjänstduglighet' till kön är lika begåvat som att tro att den som föds i ett garage är en bil. Det enda som är avgörande är om Kristus har anförtrott sig åt den människan. Har Han det syns det på den personens livsföring och helighållandet av Kristus i allt den företar sig. Om Kristus inte blir synlig i den människan är det egalt vad utbildning, kön, prästvigning, universitetpoäng den har.
Det är inte en fråga om vad kön den har som håller fram ett glas vatten till en som dör av törst. Bibeln är full av exempel på där kvinnor utrustas till att göra det som män vägrar göra.
Allt ifrån Deborah som i sin andliga klarsyn kallar den unge mannen Barak till tjänst till de som först besöker den tomma graven, till de som samlas till bön inför pingstdagens under, till tjänst i alla guds församlingar. Den är också full av exempel på både män och kvinnor som gjort sig själva viktigare än Gud och hans ord, och som på grund av sin ovilja att själva leva rättfärdigt förleder människor. Ahab har sin Jezebel. Och mannen Diotrefes är lika stor usling som den kvinnan Jesebel som en av församlingarna i början av Uppenbarelseboken är drabbad av.
Så länge män är män enligt de specifikationer som ges av Paulus så är en viss ordning fastslagen. Om de älskar sina kvinnor så som Kristus har älskat församlingen och utgivit sig för henne så kommer de att underorda sig sina män därför att det är rätt i Herren. Underordnande kan aldrig krävas, det måste förtjänas. När män som uppträder som härskare, som tyranner, som 'besserwisser' utan faktisk insyn och kunskap i det varom de talar har de varken män eller kvinnors respekt. Vår stora historiska tragedi är att vi accepterat kyrkligt ämbete som garant för andlig status. Det har kostat Kristi församling oerhört elände.
Där män inte böjer sig för Kristus kan de inte begära något företräde för någonting eller någon. Inte heller kan kvinnor som tror att ' halva himmelen är vår', dvs att den skulle vara könskvoterad, ha minsta anspråk på Guds rike. Det riket består inte i ord utan i rättfärdighet.
Blir kvinnan frälst genom att föda barn? Man kan få det intrycket av Paulus när han säger så här: (1917) 'Dock skall kvinnan under det att föder sin barn vinna frälsning om hon förblir i tro och kärlek och helgelse med ett tuktigt väsende' Hm? Har alltså den gode brodern plötsligt tagit avsteg från sin insikt om att vi är frälsta genom tron och den oförtjänta nåden och faktiskt hävdar att det för kvinnors del är frälsning genom gärningar? Och vad med alla barnlösa? Se där, vi förstår hur Petrus kunde säga "att vår broder Paulus säger ett och annat som är svårt att förstå, och som obefästa människor vränger till och missförstår sig själva till fördärv."
Nå nej, frälsning genom gärningar är det inte fråga om, inte ens den enskilda kvinnans barmafödande. Barn är Gudgåvor, kvinnors höga delansvar i tillvaron är just barnen och deras vård och uppväxt. Timoteus saknade som så många andra andligt närvarande far, det var hans mor Lois och mormor Eunice som var befästa i en tro som Timoteus också tillgodogjort sig. En tro som helt och enbart baserades på det budskap som Paulus förklarade med de helga skrifterna. "Ett barn blir oss fött, en son blir oss given."
Så hur hänger det ihop med frälsningen och barnafödande? Den gängse översättningen är kanske tokot? Paulus använder 'teknogonia' , 'barnfödandet' bara här. Ingen annan använder det heller i nya testamentet. Här är en utbroderad expansion av en annan och fullt sannolik tolkning av grundtexten.
"Oaktat (barnafödandets välsignelse eller förbannelse efter syndafallet) finns inget hinder för kvinnors frälsning då de blir frälsta genom att fortfara i tro och kärlek och helgelse med den självkontroll som är Guds andes gåva till oss alla, ja verkligen räddade genom det barnafödande som gav oss den enfödde Jesus, gudabarnet."
Jaha, så Paulus är kvinnofientlig. Han förtrycker kvinnor. Han tvingar dem att tiga. Den värld han skriver i och för var kvinnofientlig, det Paulus gör är raka motsatsen, han tillkänner kvinnor status och jämlikhet inför Gud och Kristus som skiljer sig markant från allt i hans samtid. De 'krav' som ställs på kvinnor är varken högre eller lägre än de som ställs på män, men de är annorlunda. Och de relateras till Adam och Eva och det som skedde i begynnelsen. Bryr man sig inte om helheten i skriften kommer man aldrig att fatta det.
Men en författares text gör anspråk på att bli läst i sin helhet. Det var det längesedan kyrkan gjorde. Resultatet är att den räds, förminskar och bländar ut Paulus och låter förtalet av honom normera människors uppfattning om Bibeln.
Och hur kommer det sig att den vrångbilden av Pauli inställning blivit så djupt rotad? Det har använts som vapen av patriarkala bevakare av 'manlig' hegemoni. Alltså har det passat som hand i handske för partsintresset att bevara kyrkan som enbart mäns spelplan. Alltså har deras manlighet satts över ordets tydlighet. Och den andra anledningen är att det med tidens gång har blivit en lättvindig undanflykt från att ta det övriga innehållet i Guds ord på allvar. Man använder 'Kvinnan tige' som måltavla och dödar budbäraren för att slippa höra hela budskapet.
"Ve den skändliga"
Teddy Donobauer
