Vad är definitionen av avgudadyrkan?

Definitionen av avgudadyrkan, enligt Webster, är "dyrkan av avgudar eller överdriven hängivenhet till eller vördnad för någon person eller sak." En idol är allt som ersätter den enda sanna Guden. Den mest framträdande formen av avgudadyrkan i bibels tid var dyrkan av bilder som ansågs förkroppsliga de olika hedniska gudarna.



Från början var Guds förbund med Israel baserad på att tillbedjan endast tilhörde honom (2 Mos 20:3, 5 Mos 5:7). Israelerna fick inte ens nämna namnen på falska gudarna (2 Mos 23:13) att göra det skulle erkänna deras existens och ge tilltro till deras makt och inflytande över folket. Israel var förbjudet att gifta sig med andra kulturer som omfamnade falska gudar, eftersom Gud visste att detta skulle leda till kompromisser. Hoseas bok använder bildandet av äktenskapsbrott för att beskriva Israels fortsatta jagande efter andra gudar, som en otrogen hustru jagar efter andra män.

Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke nämna; de skola icke höras i din mun.

Israels historia är en sorglig krönika av idol dyrkan, straff, återställande och förlåtelse, följt av en återgång till avgudadyrkan. Böckerna 1 & 2 Samuel, 1 & 2 Konunga, och 1 & 2 Krönike avslöjar detta förstörande mönster. Profeterna i Gamla testamentet profeterade oändliga konsekvenser för Israel om de fortsatte i sin avgudadyrkan. För det mesta ignorerades de tills det var för sent och Guds vrede mot idoldyrkan hälldes ut över nationen. Men vår Gud är en barmhärtig gud, och han misslyckades aldrig med att förlåta och återställa dem när de ångrade sig och sökte förlåtelse.




I verkligheten är idoler impotenta sten- eller träblock, och deras makt existerar endast i tillbedjarnas sinnen. Idolguden Dagon knockades två gånger till golvet av Gud för att visa filistéerna vem som var Gud och inte (1 Sam 5:1-5). "Tävlingen" mellan Gud och Hans profet Elijah och de 450 profeterna i Baal på Mount Carmel är ett dramatiskt exempel på den sanna Guds kraft och falska gudars impotens (1 Kings 18:19-40). Skriftens vittnesbörd är att Gud ensam är värd dyrkan. Idoldyrkan berövar Gud den ära och rättfärdigt som är Hans, och det är något han inte kommer att tolerera (Jesaja 42:8).



När filistéerna hade tagit Guds ark, förde de den från Eben-Haeser till Asdod. Där togo filistéerna Guds ark och förde in den i Dagons tempel och ställde den bredvid Dagon. Men när asdoditerna bittida dagen därefter kommo dit, fingo de se Dagon ligga framstupa på jorden framför HERRENS ark. Då togo de Dagon och satte honom upp igen på hans plats. Men när de dagen därefter åter kommo dit bittida om morgonen, fingo de ånyo se Dagon ligga framstupa på jorden framför HERRENS ark; och Dagons huvud och hans båda händer lågo avslagna på tröskeln, allenast fiskdelen satt kvar på honom. I Asdod trampar därför ännu i dag ingen på Dagons tröskel, varken någon av Dagons präster, ej heller någon annan som går in i Dagons tempel.

Men sänd nu bort och församla hela Israel till mig på berget Karmel, jämte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som äta vid Isebels bord.» Då sände Ahab omkring bland Israels barn och lät församla profeterna på berget Karmel. Och Elia trädde fram för allt folket och sade: »Huru länge viljen I halta på båda sidor? Är det HERREN som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.» Och folket svarade honom icke ett ord. Då sade Elia till folket: »Jag allena är kvar såsom HERRENS Profet, och Baals profeter äro fyra hundra femtio man. Må man nu giva oss två tjurar, och må de välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden, utan att tända eld därpå, så vill jag reda till den andra tjuren och lägga den på veden, utan att tända eld därpå. Därefter mån I åkalla eder guds namn, men själv vill jag åkalla HERRENS namn. »Den gud som då svarar med eld, han vare Gud.» Allt folket svarade och sade. »Ditt förslag är gott.» Då sade Elia till Baals profeter: »Väljen ut åt eder den ena tjuren och reden till den, I först, ty I ären flertalet; åkallen därefter eder guds namn, men eld fån I icke tända.» Då togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan åkallade de Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: »Baal, svara oss.» Men icke ett ljud hördes, och ingen svarade. Och alltjämt haltade de åstad kring altaret som man hade gjort. När det så blev middag, gäckades Elia med dem och sade: »Ropen ännu högre, ty visserligen är han en gud, men han har väl något att begrunda, eller ock har han gått avsides, eller är han på resa; kanhända sover han, men då skall han väl vakna.» Då ropade de ännu högre och ristade sig, såsom deras sed var, med svärd och spjut, så att blodet kom ut på dem. När det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och höllo så på ända till den tid då spisoffret frambäres. Men icke ett ljud hördes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta på dem. Och Elia sade till allt folket: »Träden hitfram till mig.» Så trädde nu allt folket fram till honom. Då satte han åter i stånd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar -- den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: »Israel skall vara ditt namn.» Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsäde av två sea-mått. Därefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan sade han: »Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet över brännoffret och veden.» Han sade ytterligare: »Gören så ännu en gång.» Och de gjorde så för andra gången. Därefter sade han: »Gören så för tredje gången.» Och de gjorde så för tredje gången. Och vattnet flöt runt omkring altaret; och han lät fylla också graven med vatten. Då nu tiden var inne att frambära spisoffret, trädde profeten Elia fram och sade: »HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bliva kunnigt att du är Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att det är på din befallning jag har gjort allt detta.» Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förnimmer att det är du, HERRE, som är Gud, i det att du vänder om deras hjärtan.» »Då föll HERRENS ed ned och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven. När allt folket såg detta, föllo de ned på sina ansikten och sade: »HERREN är det som är Gud! HERREN är det som är Gud!» Men Elia sade till dem: »Gripen Baals profeter; låten ingen av dem komma undan.» Och de grepo dem. Och Elia lät föra dem ned till bäcken Kison och slakta dem där.



Jag, HERREN, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.

Till och med idag finns det religioner där man böjer sig framför statyer och ikoner, en övning som förbjuds av Guds Ord. Betydelsen Gud lägger på den återspeglas i det faktum att den första av de tio budorden hänvisar till avgudadyrkan: "Du får inga andra gudar framför mig. Du får inte göra dig själv en idol i form av något i himmelen ovanför eller på jorden under eller i vattnet nedanför. Du skall inte böja sig för dem eller dyrka dem; ty jag, HERREN, din Gud, är en avundsjuk Gud, som straffar barnen för fädernas synd till den tredje och fjärde generationen av dem som hatar mig” 2 Mos 20:3-5.

Avgudadyrkan sträcker sig bortom dyrkan av avgudar och bilder och falska gudar. Våra moderna avgudar är många och varierade. Även för dem som inte böjer sig fysiskt inför en staty, är avgudadyrkande en fråga om hjärtats tro och inställning, självcentrering, girighet, frosseri, en kärlek till ägodelar allt är ett uppror mot Gud. Är det konstigt att Gud hatar det?



https://www.gotquestions.org/idolatry-definition.html