lördag 17 augusti 2019

År plädera/ förorda Jesu blod bibliskt?

Plädera Jesu blod ”i bön är en lära som är vanlig i pingst- och karismatiska cirklar. När människor talar om att "bönfalla Jesu blod i bön", hänvisar de till praxis att hävda Kristi kraft över alla problem genom att använda frasen "Jag vädjar Jesu blod över _______." Människor fyller i tomt med vad de vill: "Jag pläderar Jesu blod över min familj / jobb / tankar / sjukdom."

Att be om ”Jesu blod” har ingen tydlig grund i Skriften. Ingen i Bibeln "pläderar någonsin blodet" av Kristus. De som ”pläderar blodet” gör ofta det som om det fanns något magiskt i de orden eller som om deras bön på något sätt blir kraftigare om de använder dem. Denna undervisning är född ur en felaktig syn på bön att bön är ett sätt att manipulera Gud för att få vad vi vill snarare än att be för att hans vilja ska ske. Hela trosrörelsen som lär ut att plädera blodet, grundar sig på den falska läran att tro är en kraft och att om vi ber med tillräckligt med tro så garanterar Gud oss hälsa, rikedom och lycka.

De som lär ut värdet av att be genom/ i Jesus blod, pekar vanligtvis på påsken som stöd för deras övning. (Det är ganska vanligt att pingst baserar sina läror på exempel i Gamla testamentet.) Precis som Påskalammets blod skyddade israeliterna från dödens ängel och ledde till deras befrielse från slaveri, så kan Jesu blod skydda och befria de kristna idag om de tillämpar, eller ”vädjar” det.

De som bönfaller Jesu blod gör det ofta i samband med att de söker seger över demoner. Att bönfalla Jesu blod är ett sätt att ta upp Kristi myndighet över andevärlden och tillkännage för mörkrets styrkor att de är maktlösa. En del baserar denna aspekt på att vädja till blodet  Upp 12:11, "De segrade över [Satan] med blodet från Lammet och genom deras vittnesbörd."
De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden.
Återigen finns det inget exempel i Bibeln på någon som ”vädjar om/ till blodet”, så i den meningen är det inte uttryckligen bibliskt. Uttrycket Kristi blod i Nya testamentet används ofta som en metonymi som betyder "Kristi död." Kristi blod / död förlåter vår synd, försonar oss med Gud, garanterar vårt arv i himlen, etc. Ska en kristen vara medveten om allt som Kristi blod / död har åstadkommit för oss? Absolut. Bör en troende vara tacksam för Kristi blod / död? Naturligtvis och att uttrycka tacksamhet är bra. Behöver en troende påminna Gud om Kristi blod / död varje gång han ber? Inte enligt Bibeln. Ger orden ”Jag bönfaller Jesu blod” våra böner en extra spark? Nej, det är mer vidskepelse än biblisk bön. Att be Kristi blod behövs inte för att besegra Satan. Han har redan besegrats och om vi är födda på nytt har Satan ingen makt över oss annat än vad Gud tillåter för sitt syfte och härlighet. Vi har redan ”befriats” (förfluten tid) från kraften i mörkret och ”översatt” (förfluten tid) till Guds Son rike (Kol 1:13). Det finns inget behov av att ständigt vädja till blodet.
Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike.

I stället för att "vädja till blodet" från Kristus om skydd eller makt bör de kristna följa budet i Jak 4:7, "Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.” Bibeln ger oss många instruktioner om att vinna i Kristus och att be om Jesu blod är inte en av dem. Vi har rensats av Kristi blod, och nu är han vår högpräst och medlare som ”alltid lever för att göra förbön” för oss (Hebr 7:25). Som hans får är vi redan under hans skydd; vi behöver helt enkelt leva dag för dag och lita på honom för det han redan lovat och tillhandahållit.
Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

https://www.gotquestions.org/pleading-the-blood.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Menade Jesus verkligen att vi är gudar, när Han citerade Ps. 82:6 i Joh 10:34

Problemet som kommit in med ”trosrörelsen = TR” och även ”NAR = Nya apostoliska reformationen”, är att mångt och mycket av hur de läser och ...