måndag 12 augusti 2019

Börja i köttet och sluta upp i anden är det förenligt med bibeln?

Jag är ingen lärare och har inte lärargåvan så jag får göra så gott jag kan då jag inte hittat någonting alls trots digert sökande. Jag vet dock så mycket som att köttet och anden är i kontrast med varandra. Det behöver jag inte ens fundera på. Paulus säger i Rom 7:15. Det vi inte vill göra det gör vi och det vi vill göra det gör vi inte.

Jag vet inte när det här startade men tydligen var det ju i bruk redan innan nya Apostoliska Reformationen, redan under Toronto Välsignelsen eller ”Skrattväckelsen”, ”det Heliga skrattet”, ”Förnyelsens tid” och ” En ny pingst” som den också kallades. Och den har förändrats och innefattar nu även att vi kan börja i köttet med både Kunskapens Ord och Profetia.
Lagen lockar inte fram det goda
Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.
Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.
Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.
Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. Rom 7:14-25 Folkbibeln 2015

Vi är i oss själva slavar under synden. Inget att göra åt det är så det är för den fallna människan. Men, Jesus har köpt oss fria och med Hans och den Helige Andes hjälp så kan vi mer och mer leva fria från att vara syndens slavar. Det betyder nu inte att vi inte faller ibland för det gör vi, men förlåtelse finns då att få för oss.

Om då alltså vår egen syndiga natur står i total motsats till Guds natur då kan vi inte gärna börja i vår egen köttslighet och så förvänta oss att Gud ska ta över. Vi behöver hela tiden vara helt överlåtna till Gud.
Och jag vet att de som undervisar detta antingen har köpt in idén och verkligen tror på den själva och att det därför är många som tror på sånt här. Inte alla är ulvar av dessa pastorer, många är uppvuxna med konstiga tolkningar av bibeln där man kan plocka ut bitarna som man vill utan sammanhang. Det gör dock inte läran i sig rätt och förenligt med bibeln. Bibeln är hela tiden den som vi måste se till för att få reda på sanningen.
Om alltså bibeln på flera ställen säger att vår syndiga natur står i kontrast till Guds natur då är det det som gäller.

Visst om en person börjar skratta så kan vi dras med i det och då kan man ju felaktigt få för sig att det är för att den Helige Ande efter ett tag tar över. Men eftersom detta inte gäller enbart skratt utan även så pass allvarliga saker som profetia så behöver vi se lite på den biten också.
Kan vi börja profetera eller tala ut kunskapens ord i köttet och förvänta oss att den Helige Ande ska ta över?

Både kunskapens ord och profetia kommer ju från Gud själv. Så om vår natur står i total motsats till Guds natur, vilket den gör, då går det inte ihop. Går vi dessutom in på att om en profet gav en falsk profetia i GT så skulle han stenas till döds, så blir det ännu svårare att få ihop det.
Om Gud säger så säger Herren, då måste 100% av det som kommer ut vara från Herren, det måste stämma överens med Bibeln som är den ram vi måste hålla oss inom. Vi kan alltså inte börja i köttet och tro att Gud själv ska ta över efter att vi sagt vårt. Då blir ju inte profetian en profetia från Gud. Profetia är ju att Gud bokstavligen använder sig av ett kärl som säger det som Gud säger åt den att säga.

När det gäller Kunskapens ord och Profetians gåva så är det också viktigt att tänka på att Paulus undervisar oss om att den Helige ande delar ut gåvorna som han vill. Och inte alla får alla gåvor. Det är inte något som vi kan ta oss själva eller träna oss till. Och om vi inte kan träna oss till det, så kan vi inte heller börja i köttet och sluta i anden.

Nådegåvorna är mångahanda, men Anden är en och densamme. Tjänsterna är mångahanda, men Herren är en och densamme. Kraftverkningarna är mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla. Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta. Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, 9åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål. Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, allt efter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva. 1 Kor 12:4-11

Han går vidare i kapitlet med att jämföra församlingen med en fysisk kropp där Kristus är huvudet. En kropp har många lemmar och vi idag med den upplysning som vi har vet att det är många små grejer inom oss inte bra det yttre som syns. Allt det måste finnas. Han ställer frågor som visar på att om en enda liten del saknas så fungerar inte kroppen. Och inte minst han framhåller att alla delar är lika viktiga.
Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de är många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus. Ty i en och samme Ande är vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig vi är trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många. Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen. Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat. Om åter allesammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?Men nu är det så, att lemmarna är många, och att kroppen dock är en enda. Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast är som mest nödvändiga. Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den. Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån. 1 Kor 12:27

Vi behövs alltså alla varenda liten del. Alla kan inte utföra samma syssla då blir det en obalans. Och Gud är Gud och vet vem som kan hantera vissa gåvor bättre än andra. Det är därför han bestämmer och inte vi. Först efter att Paulus gått igenom detta så kommer han ner till själva gåvorna för då har vi ordentligt med kött på benen.

Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. Icke är väl alla apostlar? Icke är väl alla profeter? Icke är väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar? Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda? Men var ivriga att undfå de nådegåvor som är de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg. 1 Kor 12:28.31

Han börjar med att klargöra att inte alla är allting om igen precis som han redan gjort med jämförelsen med den fysiska kroppen. Varenda fråga han ställer måste därför besvaras med Nej. Tydligt och klart och utan krusiduller.

Att vi ska ivra att få de största gåvorna är en sak men ta dem det kan vi inte. Vi kan be och hoppas. Men ska du få en av de större gåvorna då behöver du ha vuxit upp till full mognad som Paulus talar om. Gud kan inte sätta en bångstyrig unge på att profetera som inte ens kan lyssna och lyda. Alla som är föräldrar förstår säkerligen den biten.

Mycket mer kan säkerligen sägas och förmodligen även bättre. Men vi är inte Gud! Vi kan inte ta oss det som vi vill ha som trotsiga småungar. Vi får det Gud anser att vi var och en kan klara av varken mer eller mindre. Han är den som ser när vi vuxit upp nog och som i så fall lägger in en ny gåva om han anser det behövs.
Vi behöver också se lite på varför vi får gåvorna och vad de är till för. Här har jag valt att låna lite.

Varför får vi gåvorna?

De är till för att bygga upp församlingen och ge ära åt Gud.
Gud har gett oss andliga gåvor för många syften. I slutändan har alla dessa gåvor tillhandahållits för att utrusta oss för att förhärliga Gud.
Andens gåvor gavs till oss för att vi skulle tjäna varandra; ”Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allesammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus 
Ef 4:12–1315”

Att manifestera Guds närvaro i Kristi kropp på jorden
Jesus är vårt perfekta exempel. Han var ett exempel på alla andliga gåvor genom de ord han talade och de handlingar han gjorde. Eftersom Jesus nu är vid Gud Faders högra sida, är den Helige Ande den främsta manifestationen av Guds närvaro på jorden. Således fördelar vår himmelske Fader Andens gåvor bland medlemmarna i Sin Sons kropp så de troende nu kan förhärliga Gud genom dessa gåvor.
https://iblp.org/questions/why-did-god-give-us-spiritual-gifts  "

 En annan sak som vi behöver komma ihåg är att vi inte kan följa vårt hjärta. Många idag säger ju att om hjärtat är på rätt ställe med tanken att har vi rätt inställning i hjärtat så går det bra. Men bibeln lär oss att hjärtat är ett ondskefullt ting som vi inte kan lita på.

Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det? Jer 17:9

Det enda som vi faktiskt kan lita på är Ordet. Det finns där som en ram för oss att hålla oss inom så vi inte gör fel eller går fel. Vi kan inte lita på oss själva eller vår hjärtan utan endast Gud. Och en sak kan vi vara helt övertygade om, Gud glömde inget i bibeln som vi nu måste få på annat sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad är den verkliga betydelsen av att vara profetiskt?

av Drew B. McIntyre 30 april 2014 Det finns få roller i Skriften som missförståtts lika mycket som profetens. I konservativa kretsar minsk...