onsdag 7 augusti 2019

Kontemplativ Bön eller den Helige Ande - det kan inte vara båda.

av Ray Yungen 19 januari 2018

Översatt med tillstånd av författarna i lighthousetrails
Två författare från Storbritannien visar en fantastisk tydlig bild av New Age andligheten. De förklarar:

Grundtonen i det verkar vara en rörelse av sammansmältning härledd från en förståelse av den underliggande enheten bakom alla saker och känslan av den enhet som detta ger.

Denna enhet i allt liv är kärnan i New Age-rörelsen.1
Katolska munken M. Basil Pennington definierade den kontemplativa andliga världsbilden i sin bok ”Thomas Merton My Brother”. Han återgav:
Anden upplyste honom (Merton) i den verkliga syntesen (enhet) av alla och i harmonin i det enorma köret av levande varelser. Mitt i det levde han ut en vision om en ny värld, där alla divisioner/ delningar har fallit bort och den gudomliga godheten uppfattas och åtnjuts som närvarande i alla och genom alla.2

Den första synvinkeln beskriver Gud som enhetens hela existens. I Mertons nya värld uppfattas Gud som närvarande "i alla och genom alla." Det verkar verkligen som att samma anda upplyste båda parter. Den enda skillnaden var Mertons uppenbarelse fungerade i ett kristet sammanhang precis som ockultisten Alice Bailey förutspådde. Tyvärr är det här sammanhanget vanligt i katolska kretsar, och det börjar blir så även i de huvudsakliga protestantiska kyrkorna, där de utforskas ivrigt och omfamnas av ett ständigt ökande antal evangeliska kristna.

Evangeliska ledare debatterar nu om sådana andliga sanningar som att vila i Gud är desamma som kontemplativ tystnad. Baserat på dokumentationer som jag har presenterat i många år tror jag att kontemplativ bön inte har någon plats i sann kristendom. Skriften lär tydligt att med frälsning kommer ett automatiskt vägledningssystem - den Helige Ande. Lewis Sperry Chafer, i sin enastående bok Grace: The Glorious Theme, uttalar denna sanning med kristallklar klarhet:
Det sägs i Rom 5: 5 att ”Anden ges till oss.” Detta gäller alla som är frälsta. Anden är del födelsorätten i det nya livet. Enbart av honom kan karaktären och tjänsten som tillhör den kristna normala vardagen realiseras. Anden är den "allt tillräckliga."

Varje seger i det nya livet erhålls av Hans styrka och varje belöning i ära kommer att vinnas endast till följd av Hans möjliga kraft.3

Visa mig en Skrift i Bibeln där den Helige Ande aktiveras eller nås genom kontemplativ bön. Om en sådan vers finns, skulle den då inte vara en nyckelvers i försvarandet av kontemplativ bön?


Ingen finns!

Jag vill betona vad jag tror skär igenom all den känslomässiga vädjan som har lockat så många till lärare som Richard Foster och Brennan Manning och verkligen koka ner frågan till dess tydligaste tillstånd.
I sin bok ”Strömmar av levande vatten”, utstrålar Richard Foster sitt hopp om en vision om ett "med allt inräknat samhälle" som han känner att Gud bildar idag. Han ser detta som ”en stor ny sammankomst av Guds folk.” 4

På ytan kanske detta låter ädelt och heligt, men en djupare undersökning kommer att avslöja element som stämmer mer med Alice Baileys vision än med Jesus Kristus. Foster profeterar:

Jag ser en katolsk munk från kullarna i Kentucky stå vid sidan av en baptistevangelist från Los Angeles gator och tillsammans erbjuda ett offer av lovprisning. Jag ser ett folk.5

Den enda platsen i "kullarna i Kentucky" där katolska munkar bor är Gethsemane Abbey, ett trappistkloster. Detta var också, tillfället, hemmabasen för Thomas Merton.


David Steindl-Rast
Låt mig förklara denna betydelsefulla koppling. Sommaren 1996 träffades buddhistiska och katolska munkar för att gå i dialog i vad som betecknades "Gethsemane Encounter = Getsemane Sammandrabbning/ möte." 6

David Steindl-Rast, en zen-buddhistutbildad munk och Thomas Mertons nära vän, underlättade denna händelse.
Under mötet erbjöds presentationer om Zen-meditation och övning från den Theravedan buddhistiska traditionen.7
En av talarna diskuterade ”korrelationen mellan det kristna kontemplativa livet och våra buddhistiska systrars och bröders.” 8

För att dessa munkar och baptistevangelister ska kunna vara ”ett folk”, som Richard Foster säger, måste någon/ något förändras. Antingen måste munkarna överge sina buddhistiska övertygelser och anpassa sig till baptisterna, eller så måste baptisterna anamma den kontemplativa stilen omfamna munkarnas tro. Det är dilemmat i Fosters ” Guds stora insamling.”


Mystiker David Steindl-Rast frågade Thomas Merton en gång vilken roll buddhismen spelade för att gå djupare in i det andliga livet. Merton svarade helt uppriktigt: ”Jag tror att jag inte skulle kunna förstå kristen undervisning som jag gör, om det inte vore i ljuset av buddhismen.” 9
Menade Merton verkligen att du måste ändra ditt medvetande för att förstå vad kristendomen egentligen är? Jag tror att det är exakt vad han menade. När han personligen gjorde det genom kontemplativ bön gav buddhismen honom förklaringen av vad han upplevde. Men återigen förändrade katalysatorn hans medvetande.

Det här är vad jag varnar kristna för. Kontemplativ bön presenterar en väg till Gud som är identiskt med alla världens mystiska traditioner. Kristna vaggas hjälplöst in i det genom betoning på att söka Guds rike och större fromhet, ändå beskrev aposteln Paulus kyrkans avfall fri sista tiden i samband med en mystisk förförelse. Om denna praktisering inte passar in på den beskrivningen, vet jag inte vad som gör.

Du behöver inte ändra ditt medvetande för att grabba "tag" i av Gud (som Brennan Manning insisterar). Allt du behöver är att vara född ipå nytt. Det Steindl-Rast och de andra Getsemane-munkarna borde ha berättat för buddhister är: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd" Joh 1:29.

I sin bok ”Ruthless Trust = Hänsynslös Förtröstan” nämner Brennan Manning att föredetta baptistlärare på söndagsskolan nu New Age´are, Sue Monk Kidd så småningom hamnade under mentorskapet av Dr. Beatrice Bruteau som författade boken ”What We Can Learn From the East = Vad vi kan lära oss från Östern”. Eftersom den titeln är självförklarande är det lätt att förstå varför Dr. Bruteau skulle skriva förordet till en bok som ”The Mystic Heart = Det Mystiska Hjärtat” av mystiker Wayne Teasdale. I förordet säger hon att en universell a baserad på mystik kommer att rädda världen.

Det verkar som att alla dessa människor vill ha en bättre värld. De verkar inte vara olyckliga konspiratörer som de från en James Bond-film. Ändå är det deras snällhet som avvisar verkligheten i den grundläggande separationen mellan människa och Gud. Det är deras känsla av medkänsla som matar deras universalism. Det är en idealism som gör Manning så attraktiv och får honom att säga att Dr. Bruteau är en "pålitlig guide till kontemplativt medvetande." 10

Det ironiska med detta är att Manning är helt korrekt i sitt uttalande - Dr. Bruteau är en pålitlig guide till kontemplativ medvetenhet. Hon har grundat två organisationer, Schola Contemplationis (skolan för kontemplation) och det mycket kristen klingande ”Fellowship of the Holy Trinity = Den Heliga Treenighetens gemenskap”. Med det sistnämnda främjas hon som ”en välkänd författare och föreläsare om kontemplativt liv och bön.” 11 Båda dessa organisationer har hämtat sina inställningar till andligheten från hinduismen och buddhismen. Detta borde inte komma som någon överraskning eftersom Bruteau också har studerat med Ramakrishna ordningen, som är uppkallad efter den berömda hindu swami Sri Ramakrishna.

Ramakrishna gemenskapen ägnar sig åt att främja visionen om Sri Ramakrishna. Han var känd för sin åsikt att alla världens religioner var giltiga uppenbarelser från Gud om du förstod dem på mystisk nivå. Han var en tidig förespråkare för interspirituality (vi har inte detta ordet i svenskan men betyder ungefär gemensam andlighet). Enligt boken ”Wounded Prophet = Sårad Profet” såg Henri Nouwen till och med honom i ett gynnsamt ljus och uppskattade honom som en viktig andlig figur.

Sue Monk Kidd (författare till The ”Secret Life of Bees = Binas Hemliga Liv”) blev förälskad i kontemplativ andlighet medan hon deltog i en södra baptistkyrka. Vi kan eventuellt avfärda det och säga att hon bara var en icke undervisad medlem lekman som saknade andligt urskiljning. Kanske hennes andliga torrhet var ett resultat av att hon inte grundades tillräckligt i tron. Men hur är det med de ledare och pastorer som så många ser upp till och som betraktas som betrodda individer i kyrkan? Visst kan de urskilja vad som är andligt osund. Det verkar säkert att göra detta antagande. Eller hur? Tyvärr är detta inte längre fallet.


Slutnoteringar: med källförteckning vilket jag inte översätter.
1. Ursula Burton and Janlee Dolley, Christian Evolution (Wellingborough, Northamptonshire, GB: Turnstone Press, 1984), p. 101.
2. M. Basil Pennington,
 Thomas Merton, My Brother (Hyde Park, NY: New City Press, 1996), pp. 199-200.
3. Lewis Sperry Chafer,
 Grace, the Glorious Theme (Grand Rapids, MI: Zondervan Publishing, 1977 Edition), pp. 313-314.
4. Richard Foster,
 Streams of Living Water (San Francisco, CA: Harper, 1998), p. 273.
5. Ibid., p. 274.
6.
 Credence Communications Catalog, Gift Ideas Edition.
7. Ibid.
8. Ibid.
9. Frank X. Tuoti,
 The Dawn of the Mystical Age (New York, NY: Crossroad Publishing, 1997), p. 127.
10. Brennan Manning,
 Abba’s Child (Colorado Springs, CO: NavPress, 1994), p. 180.
11. Virginia Manss and Mary Frohlich, Editors,
 The Lay Contemplative(Cincinnati, OH: St. Anthony Messenger Press, 2000), p. 180.

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/?p=27695

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad är den verkliga betydelsen av att vara profetiskt?

av Drew B. McIntyre 30 april 2014 Det finns få roller i Skriften som missförståtts lika mycket som profetens. I konservativa kretsar minsk...