Vad säger Bibeln om en utomkroppslig upplevelse / astral projektion?

Information om utomkroppsliga upplevelser är både stor och subjektiv. Enligt Wikipedia påstår en av tio personer sig ha haft en erfarenhet utanför kroppen (OBE). Upplevelser utanför kroppen sträcker sig från ofrivilliga upplevelser utanför kroppen eller upplevelser i närheten av döden som inträffar efter eller under ett trauma eller olycka till "astral projektion" där en person frivilligt försöker lämna sin kropp och gå upp till ett andligt plan där sanning och tydlighet kan hittas.

Några kända kristna har haft vad som kan kallas i dagens värld en utomkroppslig upplevelse och då särskilt aposteln Paulus. Han säger i 2 Kor 12:1–4: ”Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren. Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det. Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det – jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.” I verserna före detta avsnitt listar Paul de saker han "skryter" eller räknar med som verk och goda gärningar för att säkra sin frälsning vilket skulle få honom in i himlen. Även om han verkar hänvisa till någon annan, är forskare överens om att han talar om sig själv i tredje person. Paulus inkluderar denna uppenbara utomkroppsliga upplevelse i sin lista över skryt. Upplevelser utanför kroppen är sensationella, men som Paulus säger: "Det finns inget att vinna på det." Detta betyder inte att hans erfarenhet utanför kroppen inte var verklig bara att han inte litar på att det gynnar honom eller andra på något sätt.

En ofrivillig utomkroppslig erfarenhet eller en nära-död-upplevelse bör behandlas på samma sätt som en dröm i en kristen liv - ett oförklarat fenomen som kan utgöra en bra berättelse, men inte ger oss sanningen. Det enda stället vi hittar absolut sanningen är i Guds ord. Alla andra källor är bara subjektiva mänskliga berättelser eller tolkningar baserade på vad vi kan upptäcka med våra ändliga sinnen.

En frivillig utomkroppeslig erfarenhet, eller en "astral projektion", är andligt farlig. En person som utövar astral projektion eller försöker uppnå en upplevelse utanför kroppen för att få kontakt med andevärlden utövar det ockulta. Det finns två former av detta. Den första kallas ”fasningsmodellen”, där personen försöker hitta ny andlig sanning genom att få tillgång till en del av sinnet som är ”stängd av” under vardagen. Denna praktisering är kopplad till buddhismen eller postmodernismen och tron att upplysning uppnås genom att titta inom sig själv. Den andra formen, kallad den "mystiska" modellen, involverar den person som försöker att lämna kroppen helt, med sin ande som reser till det mystiska planet utan anslutning till den fysiska världen.

Bibeln varnar uttryckligen mot ockult praktik eller trolldom, och den varningen kan tillämpas på frivilliga utomkroppsliga erfarenheter och astral projicering (Gal 5:19–20). Guds kommandon är alltid till vårt bästa, och han befaller oss att hålla oss långt borta från ockult praxis. Det finns en stor potential i att man öppnar sig för demoner när man försöker få tillgång till den andliga världen som kan ljuga för oss om Gud och förvirra våra sinnen. ”Fasnings” modellen för utomkroppsliga erfarenheter är också meningslös, enligt Skriften. Jer 17:9 säger: ”Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå de” Det är meningslöst att söka efter oändlig visdom i människans ändliga sinne.
Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring,

Ofrivilliga erfarenheter utanför kroppen har kommit in i några nya böcker och filmer. Ett exempel är den populära boken ”90 Minutes in Heaven = 90 minuter i himlen” av pastor Don Piper. Piper beskriver vad som i huvudsak är en utomkroppslig upplevelse han hade efter en allvarlig bilolycka där han tror att han dog och var i himlen i nittio minuter. Huruvida Piper faktiskt såg himlen eller tillbringade tid där kan diskuteras och i slutändan vet ingen annan än Gud det. Men det finns ett allvarligt problem teologiskt sett med den slutsats Piper drar av sin erfarenhet. Han berättar för läsaren att nu när han har varit i himlen kan han tala tröstande ord till sörjande människor på begravningar med mer "auktoritet" än han tidigare kunde. Pipers motiv är bra: han vill ge människor hopp. Det är emellertid helt fel att säga att hans egen subjektiva upplevelse har att ge honom mer auktoritet att administrera andras hopp till himlen. Skriften är i sig bortsett från vår erfarenhet det som är auktoriteten.

Sammanfattningsvis ger utomkroppslig erfarenhet oss varken sanning eller kunskap. Om en ofrivillig utomkroppslig upplevelse uppstår i en kristens liv skulle det bästa sättet att betrakta det vara att sätta det i samma kategori som en dröm - kanske intressant men inte en pålitlig källa till sanning. Kristna bör inte försöka ha erfarenheter utanför kroppen eller utöva astral projektion. Vi ska bara hitta sanningen med Guds ord som Jesus ber i Joh 17:17, ”Helg dem i sanningen; Ditt ord är sanning.”


https://www.gotquestions.org/out-of-body-experience.html