Ni är gudar; Vad menas egentligen med det ?

"Vad menar Bibeln med "ni är gudar" i Ps 82:6 och Joh 10:34?"
Guds dom över orättfärdiga »furstar».

En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom: »Huru länge skolen I döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela. Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa. Befrien den arme och fattige, rädden honom från de ogudaktigas hand. Men de veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla. Jag har väl sagt att I ären gudar och allasammans den Högstes söner; men I måsten dock dö, såsom människor dö, och falla, likaväl som var furste faller.» Ja, stå upp, o Gud; håll dom över jorden, ty med arvsrätt råder du över alla folk. Ps 82:1-8

Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'. Joh 10:34



Låt oss börja med en psaltaren 82; den psalm som Jesus citerar i Johannes 10:34. Det hebreiska ordet översatt "gudar" i Psaltaren 82: 6 är Elohim. Det hänvisar vanligtvis till den sanna Gud, men den har andra användningar. Psaltaren 82:1 säger, "Gud presiderar i den stora församlingen; Han ger dom bland gudarna. "Det framgår av de följande verserna att ordet" gudar "hänvisar till domare, rådmän och andra personer med auktoriteter och befogenheter. Att kalla en mänsklig 
domare en "gud" indikerar tre saker:

1) han har befogenhet över andra människor,
2) den makt han driver som en borgerlig myndighet är att frukta,
3) han hämtar sin makt och auktoritet från Gud själv, som är den som dömer hela jorden i vers 8



Denna användning av ordet "gudar" för att hänvisa till människor är sällsynt, men finns på andra ställen i Gamla testamentet. När Gud till exempel skickade Moses till Farao sa han: "Se, jag har gjort dig som Farao till Gud" (2 Mos 7:1). Detta innebär helt enkelt att Mose, som Guds budbärare, talade Guds ord och skulle därför vara Guds representant för kungen. Det hebreiska ordet Elohim är översatt "domare" i 2 Mos 21:6 och 2 Mos 22:8-9 och 28.

Men HERREN sade till Mose: »Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet



då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen.



Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för Gud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet. Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp -- det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats -- och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.



Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du icke uttala förbannelser.
Thou shalt not revile the gods, nor curse the ruler of thy people. KJV



Punkten som görs i Psaltaren 82 är att jordiska domare måste agera med opartiskhet och sann rättvisa, för även domare måste stå en dag inför domaren. Verserna 6 och 7 varnar mänskliga domare, att de också måste dömas: "Jag sade:" Ni är gudar; ni är alla den högstes söner. " Men ni kommer dö som män; ni kommer falla som alla andra härskare. "Denna passage säger att Gud har utsett män till myndighetspositioner där de anses vara gudar bland folket. De ska komma ihåg att även om de representerar Gud i denna värld, är de dödliga och måste så småningom redogöra inför Gud hur de använt den myndigheten.



Låt oss nu titta på hur Jesus använder denna passage. Jesus hade just hävdat att han var Guds Son (Joh 10:25-30). De icke troende judarna svarar genom att anklaga Jesus för hädelse eftersom han hävdade att han var Gud (vers 33). Jesus citerar sedan Psaltaren 82:6, och påminner judarna om att lagen hänvisar till blotta män - om än män av auktoritet och prestige - som "gudar". Jesu punkt är detta: du anklagar mig för hädelse baserat på min användning av titeln " Guds son"; Ändå gäller dina egna skrifter samma term för domare i allmänhet. Om de som håller ett gudomligt utsett kontor kan betraktas som "gudar", hur mycket mer kan den som Gud har valt och skickat (vers 34-36)?

Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig. Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får. Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern äro ett.» Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom. Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?» 33Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.» Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'. Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet – huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen



Ikontrast har vi ormens lögn till Eva i trädgården. Hans uttalande, "dina ögon kommer att öppnas, och du kommer att bli som Gud, veta gott och ont" (1 Mos 3:5), var en halv sanning. Deras ögon öppnades (vers 7), men de blev inte som Gud. Faktum är att de förlorade auktoritet, snarare än att vinna den. Satan lurade Eva om sin förmåga att bli som den sanna Guden och ledde henne till en lögn. Jesus försvarade Hans anspråk på att vara Guds Son på bibliska och semantiska grunder - det finns en känsla för vilka inflytelserika män kan betraktas som gudar. därför kan Messias med rätta tillämpa termen på sig själv. Människor är inte "gudar" eller "små gudar". Vi är inte Gud. Gud är Gud, och vi som känner Kristus är hans barn.

Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.» Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig. Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården. Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?» Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.» Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?» Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.» Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.» 1 Mos 3:4-13



© S Michael Houdman
https://ebible.com/questions/3585-does-the-bible-say-that-humans-are-little-gods